onsdag 18 juli 2012

En lite större bit av Fur Elisabeth.


Och här följer de sista sidorna av Fur Elisabeth, följt av lite recensioner.

Det här var ett av de jobbigaste avskeden mellan mig och henne. Tyckte det var ganska dåligt av mig att lägga två stycken "Lost in translation"-liknande moment på två sidor. Förresten, två av mina gamla seriefigurer har ett cameo i första sidan. Sidney Psycho och Pucko heter dom. En fruktansvärd koppling till mina högstadiedagar då jag drömde om att göra tecknade filmer med dom.



New Era-kepsen med alla basebollar är antingen Spike Lee eller Fabolous design, jag minns inte längre. Men jag köpte en till Ellis och hon köpte en till mig. Jag har kvar kepsen, ni har säkert sett mig bära den. Och nej, jag tänker inte säga vad som låg i kepsen. Vissa saker ska förbli.

Okej då, det var en post-it lapp där det stod "you can fuck me sideways, anytime". Sexuellt laddade internskämt är så roliga.

Som ni ser försökte jag teckna mina kollegor på samma sätt som dom tecknar sig själva. Det gick helt okej. På samma releasefest figurerar både Jon och Björn som flera år senare skulle ingå i samma ateljésällskap som mig. Killarna som vi rappar för på utsidan, skulle visa sig vara Cheek Elohim och Genius Enis (beklagar hur dåligt jag tecknade er pojkar, men vi var fulla när vi sågs första gången).

Sista sidan är helt opublicerad. Det är en av tre sidor som skulle illustrera ett väldigt smutsigt samlag som ägde rum. Men eftersom jag aldrig fyllde i sidorna, förblev dom osläppta. Jag sparade originalen för att använda som onanimaterial (Kom igen, som om jag vore den enda självbiografiska tecknaren som runkar till sina egna teckningar!). Jag tror att det är en gossyoghurt-fläck längst ner till vänster om sidan. Usch.





Jag vill passa på att tacka er läsare som har varit med mig så här långt. Här har vi fem sidor som utspelar sig på Sheraton i centrala Stockholm. Mitt första egna hotellbesök. Igår när jag tömde en gammal pärm på kontoutdrag, så hittade jag kvittot från hotellbesöket. Jag slängde det.







Idag vältrar jag mig i självbekräftelse. Det här inlägget behövs för att jag inte ska tappa det helt, mitt upp i stressen med mina diverse förberedelser. Medan ni läser detta, håller jag på att förbereda för mitt sällskaps utställning som kickar igång på lördag. Dessutom ska jag ju spela skivor på ett battle, men mer om det lite senare.
Här har ni baksidan på fanzinet. Den här baksidan användes först till andra upplagan och visst är det utsmyckade att ha goda vitsord av etablerade kollegor? Här har vi vad en "enad kritikerkår" tyckte om mitt 80-sidiga seriefanzine. Eller rättare sagt vad Thomas Olsson på Rocky och Mikael Sol på Bild och Bubbla tyckte.

Här är ännu en snäll recension, av ingen mindre än Steamboat Willie.

En bit av Fur Elisabeth 2

När den fjortonde februari närmar sig varje år, gräver jag ner mig i självömkan och gnäller om att det är så synd om mig för att jag är singel och alla som har fast sällskap, är dumma i huvudet. Det är barnsligt att bete sig så.
Jag har förstått att highschool-filmerna och populärmusiken har format min syn på relationer, men då borde jag också ha distans till Valentines day-tjatet. Jag ska inte behöva vara arg på alla par där ute, bara för att dom har funnit någon hjärtevän. Är det något jag ska störa mig på, så är det alla stora företag som pushar hårt för att sälja sina geléhallon och hjärtformade kort. Idag tänker jag vara glad på alla hjärtans dag. Jag ska sitta och teckna på en kommande serie och min kompis Hanna har bakat en stor chokladtårta som jag ska avnjuta senare ikväll.

Så här har ni den sekvensen i serien som många av er har väntat på. Här har ni själva kärnan till varför människor är tillsammans. Varför människor förlovar sig, flyttar in tillsammans och bryr sig om varandra. För om man räknar bort tillit, trygghet och glädjen att ha någon att komma hem till i slutet av dagen, så handlar det bara om en sak: "att göra det fula". Det är ju det som är det roliga med sex: att få tillfredsställa någon annan och få tillgång till att utforska någon annans kropp, på det intima planet. Dom här sidorna innehåller också mitt första riktiga försök att bejaka podofilen i mig (PODOfil, inte PEDOfil). Det gick sådär.



Som ni ser på sista rutan så antyds det att jag går ner på Ellis. Jag ritade aldrig klart den sidan. Det skulle ta flera år innan jag faktiskt gjorde en serie där jag idkar oralsex efter en blöt natt, men den sidan kommer aldrig släppas. Fast om ni är riktigt snälla och fortsätter följa min serie, så kanske jag lägger upp resten av den där serien.

Om jag minns rätt så är det här ungefär en vecka efter vårat första FBS (Som min kompis Simon kallar det... ni som vet vad det är kan ju maila in det rätta svaret på aggromedstorta@hotmail.com.). Här följer ännu en sida med mer grubblande från yours truly.





Dialogen i den här serien är i stort sett autentisk, men något komprimerad till en och en halv sida. Jag minns dock att vi satt och pratade väldigt länge om sex, den där dagen. Det var ett välbehövligt samtal, eftersom vi båda verkade rätt osäkra på saken. Så är det alltid, när man träffat någon ny. Det är ju lite småknepigt med hur tillmötesgående man ska vara. Jag har fortfarande svårt att tolka vissa signaler, så fort jag umgås med tjejer på det sättet. Nå väl...
Under åren har många kommenterat just den här delen av serien. På tryckeriet där jag jobbade 2006, var det en av mina jobbarkompisar (en GHB-svensson med tuppkam) som utbrast "Vad är det för porrgrejer du har med dig till jobbet?! HAHAHA". En annan reaktion, sagt av en internetskribent, har alltid irriterat mig. "Läs Aggros serier, vardagsporr i serieformat". Jävla fjantar. Då uppskattar jag hellre vitsorden jag fått av personerna som sagt att dom onanerat till serien.






Bara för sakens skull så vill jag dementera att sista sidan inte inträffade på det sättet. Det var faktiskt efter att jag hade sovit över hos Ellis och då hade jag redan hunnit träffa hennes mamma. Jag kanske inte borde skrivit det här, nu har jag ändå gjort det.

Här har vi två sidor som egentligen skulle varit med, men som blev kvar i den osläppta högen. Mest för att jag framstår som en osäker liten skit. Fast å andra sidan så gör jag det i resten av serien. Sen så skulle jag skriva "en hel natts syndande" i Ellis pratbubbla, men råkade skriva fel ("En hel natts tvtittande och synd"). Här har ni sidorna i alla fall.



Ellis besökte mina hemmatrakter en handfull gånger. Här är en av dom gångerna.


Första rutan här ovan, känns väldigt speciellt. Det är en avbild av mitt pojkrum. Bokhyllan i bakgrunden hade vi redan när jag bodde i Tynnered under mina tre första år. Jag hade hela min VHS-samling i den hyllan, plus en massa skisser, serietidningar och hockeybilder (som jag fortfarande har kvar, men en Wayne Gretzky från 95 är väl inte värt skit idag?). På väggarna ser jag också ett foto på Redman (från 96, "Muddy Waters"-skivan), ett fotografi på Kubrick (Urklipp från GP, när Cinemateket skulle visa "2001" på Draken) och ett gäng skolådor (Nikes, så klart). Jag tycker mig också se min gamla pianostol!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag är ingen sex-atlet. Det var djävulen i "Fröken Ellis" som drev mig till det. Och ännu mer vitsande om mina påstådda fetischer. Jag bjuder på det.


Och ännu mer naket. När jag ser Ellis naken i serien, försöker jag tänka tillbaks på vart jag befann mig, när jag tecknade serien. Jag vet exakt vart jag befann mig när jag ritade Landvetter-sidorna. Jag satt i pojkrummet som avbildades här ovan. Jag satt hela kvällar vid skrivbordet och tecknade, med en fotografi på henne uppsatt framför mig. På ett sätt känns det som att jag la extra mycket tid på att försöka få henne att se så bra ut som möjligt, när hon avbildades utan kläder. Det har ganska mycket att göra med mitt objektifierande av henne. Men jag saknade henne.

Dom här sidorna här sidorna har jag problem med. Det hade varit bättre om jag hade bevarat texten och inte illustrerat familjehistorierna vi berättar för varandra. Jag är inte alls nöjd över hur min bror framställs och inte heller hur Ellis svägerskas bortgång i en serie. Jag ber ännu en gång om ursäkt till dom anhöriga.


Kan tillägga att jag faktiskt följde med henne till bussen. Jag menar, hur skulle hon annars ha hittat tillbaks till centrum? Det var ju hennes första besök i mina hemkvarter, för sjutton. Varför jag ritade följande avslutning istället för promenaden till busshållplatsen, har jag inget svar på. Jag tyckte väl att det såg bra ut.

Har inte så mycket att säga om dom här sidorna. Det är ju visserligen lite av en förlöpare till "Längst fram i taxin". Kan tillägga att det inte var så överdrivet mycket skönhetsprodukter i badrumskåpet (Trots att det bodde två utseendefixerade kvinnor i hushållet). Jag har för mig att jag bara skrev av alla badrumsprodukter från en katalog, när jag skulle skriva dialogen.


Jag orkar inte prata mer. Klockan är tjugo i två, ännu en sömnlös natt hägrar och ännu en skitvecka av mitt semiarbetslösa skitliv.

Klubben vi gick till, ligger på Vasa Viktoria och hette ICI. Någon som kommer ihåg det stället? Lite senare hette det ISH. Sen var det bartömning och lokalen köptes upp av nån som ville göra det till restaurang. Och nu har lokalen blivit "North"-delen av "North & South".
Killen jag pratar med, är en gammal bekant som inte längre finns med oss. Jag vill inte gå in på det, men han sysslade med skumraskaffärer och avled under märkliga omständigheter. Vila i frid, M. Mina tankar går ut till din familj.





Jag har aldrig förstått mig på grejen med att kopulera i en vattenklossett. Nej men seriöst, det är trångt, det luktar illa, man sitter obekvämt... och helt plötsligt känns det som att jag har beskrivit analsex. Nej usch, men som sagt, jag har aldrig varit stor fan av det, det är ju bara som en billig variant av Mile High Club.
Å andra sidan har jag ju inte bangat, så fort jag fått chansen till det. Förutom i situationen här ovan. Vilken blyg bastard jag var.

Den första sidans grammatiksbrister är inte det värsta med den här delen. Det värsta är andra sidan. Det som min jättefulla motspelerska faktiskt väste ur sig på fyllan, när hennes mor var i rummet. Visst, föräldrar är nog medvetna om att deras vuxna barn har ett sexliv, men att behöva uppleva det där pinsamma momentet var...pinsamt.



Jag saknar hennes mamma. Med tanke på att hon är en duktig användare av internet, så kanske hon till och med läser detta. I fall du läser detta, så vill jag passa på att säga hej och hoppas att allt är bra med dig.
Och nu när du läser sidan här ovan så blir det helt plötsligt pinsamt...igen.

Jag tog inte med den här delen för att jag tyckte att dialogen var lite segdragen. Fast hade jag haft med den i det färdiga släppet, hade det nog bidragit till mer autencitet och de kritiker som hatade mig för kvinnoobjektifierande, hade nog sagt att det finns en viss djup i serien. Eller djup och djup, det hade kanske sett mer verkligt ut i serien.




Och här har vi bakisdelen från serien, som egentligen utspelar sig efter en annan kväll på stan (som jag aldrig tecknade). Ellis hade en mindre meltdown pga örhänget. Det var nog här jag började känna att problemen började. Osäkerheten och komplikationerna kring förhållandet blev väldigt tydliga när vi började prata och den lilla repan skulle så småningom bli en stor spricka så djup att den fick helheten att krackelera.


Alltså, det är ju pinsamt hur storleken på hennes bröst skiftar på den andra sidan. På andra rutan är de normalstora i profil, på tredje rutan är dom ungefär lika stora som cantaloupe-meloner och på tredje är det ju rena vattenmelonstorleken! Jaja jättekul, jag refererar till meloner när det pratas bröst. Jättemoget. Men ändå. Och hennes rumpa är jättestor på femte rutan. Hon hade inte ens stor rumpa. Vad missnöjd jag blev nu när jag kollat igenom den andra sidan.

En bit av Fur Elisabeth-1

Juli 2012-uppdatering.
Och här följer lite mer sidor från mitt gamla seriefanzine "Fur Elisabeth".

Här hade jag egentligen tänkt att göra en specialare. Jag hade faktiskt tänkt att lägga upp låten, men efter att ha sökt igenom ungefär fyrtio stycken brännskivor här hemma, så gav jag upp. Ni får helt enkelt föreställa er hur häftig (?) låten är. Sen tror jag att det hade varit elakt mot min bror att lägga upp den, han minns som sagt inte att han la versen, eftersom han hade druckit mer än "ett sjättondels sexpack (Ja, här har vi ett internskämt, min bror var full och skulle säga "ett sjättedels sexpack" i låten, men var full och sa fel.)".



Beats som vi spelade in på, den kvällen:
Jag (halvnykter): Juelz Santanas "Down"
Tobbe (full): Redman och Method Mans "Rockwilder".
Jonas (Fullständigt plakat): N.O.R.Es "Superthug"
Oskar: (tillnyktrande): Redmans "Tonights da night"

Epilog: Idag bor Oskar i London där han spelar skivor under namnet Blendah, Tobias driver bloggen Silent Hillen och min lillebror lägger golv till vardags och tatuerar på fritiden.

Vi fortsätter med en osläppt sida, som återfinns på det exemplaret av F.E som Ellis fick. Jag har alltid gillat dom där dubbel-pratbubblorna i actionserier, så här har ni mitt första (och troligtvis enda) försök till att

Alltså, den här diskussionen är så konstig. Samtidigt som jag var ett litet sexistiskt svin, så var jag sjukt PK när det kommer till (det är jag fortfarande). Dubbelmoral? Kanske. Men då kan vi tillägga att jag blev kallad "svartskalle" i Lunnaskolan under tre års tid. Sen ska jag inte gnälla över det, Ellis mamma är från Belgien och det gör väl henne till blatte också... eller?


Och det är den här låten Ellis lyssnar på. Mos Defs satiriska fördomslåt "Mr Nigga". Har för mig att det är min gamla favorit 88 Keys som snickrat ihop beatet. Kan tillägga att svenska gruppen Trippel Ett (Som Petter signade till Bananrepubliken, back in the days) gjorde en låt på samma sampling och den hette "Fatta när vi snackar". Den var helt okej.


Som sagt, mellan Emelie (2003) och Ellis (2005) hände det inte särskilt mycket på kvinnofronten. Jag spenderade den mesta tiden med det som jag alltid kallat för Landvetters truckerkepsmaffia, dvs ett gäng kompisar med flickvänner, som umgicks konstant och var allmänt håglösa. Det var en kul tid, men det störde mig ordentligt att jag var äldst i sällskapet och inte hade flickvän.



Det som drev mig till att hemlighetshålla Ellis, var att jag ville distansera mig från Landvetter. Jag ville inte att hon skulle vara en del av min kompiskrets. Ett beslut jag grundat på svartsjuka men som jag utåt sett alltid skyllt på mina kompisars backstabbing-tendenser. Jag skyllde oftast på att mina kompisars flickvänner poserade som bästa kompisar, men så fort som nån av dom var frånvarande, så snackades det skit om dom. Jag ville skydda henne från det. I efterhand känns det så sjukt konstigt att ens kommentera hur jag handlade. Det där var mitt argument: låt henne inte träffa dina kompisar i Landvetter, för då kommer killarna ragga på henne och tjejerna snacka skit om henne.
SERIÖST, vem faaaan tänker så? Bara att tänka på det, får mig att må dåligt. Hade jag inte förtroende i mina kompisar?

I skrivande stund blir jag bara arg av att tänka på hur jag handlade. Det var ren objektifiering. Samtidigt som vi höll det "low-key", gick jag runt med fotografier på henne. Det var nästan som att hon var en porrtidning en tolvåring har under sängen, som han gömmer för sina föräldrar.
For the record: Min exflickvän är en levande, glad, ledsen, arg, skrattande, gråtande, nykter, drängafull, tuggande, rapande, pruttande, viskande, skrikande, gapande, skrytande, eggande, pillermarisk, retlig, livsnjutande människa.

Här har ni den första och enda gången då jag firade alla hjärtans dag.



Det här var alltså under schtekperiodens sista dagar, då jag hängde med min bror på Avenyn-klubbar. GLAM var en av dom klubbarna som huserade där. Jag har för mig att den låg ovanför Rockbaren, eller minns jag fel?




Haha nästsista rutan väcker minnen. Alla dom gångerna man suttit på nattbussen mot Landvetter. Nu när man är vuxen kan man antingen åka spårvagn hem eller promenera genom slottskogen, fem på morgonen.
Och det lilla mötet med Ellis alter ego Lizzy Pissy...Lite paff blev jag av att hon var så vulgär på fyllan. Å andra sidan så var hon inte hälften så redlös som hon brukade vara innan vi började dejta. Dom som läst den här serien innan, vet vad som väntar. Förmodligen kommer jag få mer läsare från och med nu... jag rodnar när jag tänker på vad som kommer härnäst.


Här har vi en osläppt sida som inte kom med i originalet. Den var färdigskissad i blyerts, men förblev kvar i mappen. Anledningen att jag inte tog med den var väl för att Ellis kallar mig "Plupp-plupp", ett internt smeknamn som jag inte ville bli offentligt. Jag menar, hur låter det egentligen? Plupp-Plupp? Å andra sidan, i nuläget hade det inte skadat att ha sällskap med nån som kallar en för fina smeknamn.

Några år efter att serien var släppt, satt jag och bläddra igenom alla osläppta sidor och började fylla i några av sidorna på måfå. Om man tittar noga, så ser man faktiskt att det är lite skillnad på hur jag tecknade 07-08 (första sidan) och 06 (andra sidan).



Det är alltid lika nervöst när man är hemma hos en nybliven tjejbekant (I det här fallet en nybliven flickvän) som brukar. Nu handlar det inte om nåt explicit sexuellt, men jag verkade tycka att det var extremet eggande att se Ellis byta om.



Senaste gången jag lyssnade på Pac, var under den här tiden och då var det från hans klassiska album "Me against the world". "Temptations" handlar visserligen om otrohet, men jag tycker att låten passar in i scenen.


Usch, jag blir bara ångestfylld att läsa det som sägs i den här serien. Vilka fruktansvärda kontrollfreak-tendenser man har. Men nu ska jag inte gnälla, för det kommer mer sånt där gnäll från mig, under seriens gång.




Imorgon blir det hett...hot...caliente... och jävligt, jävligt pinsamt.